Lever vi våra egna liv eller andras förväntningar? Hur många av våra beslut är egentligen våra egna? Redan som små får vi höra hur vi ska vara, vad vi ska tycka och vilken väg vi borde välja. Vi förväntas passa in, göra rätt och leva upp till andras bild av framgång. Men någonstans på vägen glömmer många att fråga sig själva vad de faktiskt vill. Vi väljer utbildningar för att imponera, relationer för att passa in och drömmar som egentligen tillhör någon annan. Vi lägger timmar på att fundera över vad människor ska tänka, samtidigt som våra egna önskningar hamnar längst ner på listan. Det ironiska är att oavsett vad du gör kommer någon alltid att ha en åsikt. Lever du för försiktigt är du tråkig, vågar du sticka ut är du för mycket å misslyckas du är du fucking naiv. Så vem är det egentligen vi försöker göra nöjda? Kanske är den största friheten i livet att idag inse att du aldrig kommer att kunna leva upp till allas ANDRAS förväntningar. Förr eller senare måste du välja om du ska vara huvudpersonen i ditt eget liv eller en statist i någon annans! För i slutändan är det du som ska leva med dina val inte människorna som hade åsikter om dem.

https://www.tiktok.com/@miss.landoria?_r=1&_t=ZN-98fXIwTEkY3

Snart ses vi på Erotikmässan 🔥

Jag kan fortfarande uppleva att det känns ovant och ibland lite jobbigt när intervjuer rör sig mellan mitt arbete och mitt privatliv. För mig har det alltid varit viktigt att hålla isär de två delarna. Den offentliga personen är den jag är i mitt arbete, medan mitt privatliv är något jag värnar om och ser som en plats där jag bara får vara mig själv. Det handlar inte om att jag vill vara hemlighetsfull eller undvika frågor, utan om att jag mår bäst av att ha en tydlig gräns mellan min professionella roll och den jag är som privatperson. Den gränsen har varit viktig för mig under lång tid och är fortfarande något jag försöker värna, även om jag med tiden blivit mer bekväm med att ibland dela med mig av personliga erfarenheter när det känns rätt.